Nrashtak.blogg.se

Du och din bullshit kan försvinna

Fuck you, fuck att jag kunde tro på vad du säger. FAN TA MITT LIV PÅ RIKTIGT. DÖ

Orka inte blogga så tar en bloggpause, massa skit i livet så måste ta igen på de. Hörs när livet är värt att leva!

Ps. Ni kan följa mig på http://ponniebrudarnas.blogg.se">ponniebrudarnas.blogg.se

Det är bara att kämpa, hålla huvudet högt. Folk kan vara osäkra, avundsjuka och själviska. Man kan aldrig lita på någon 110% ut. Även om man tror de så kan alla svika dig, så va beredd, som sagt, håll huvudet högt.

Det finns en tid i ditt liv som allt kommer kännas skit, den perioden är jag i nu, jag känner inte längre hopp, mitt liv är ett smalt snöre, som någon använder för att lufta upp en elefant ur diket. Ja ni fattar. Jag ha känt som jag känt väldigt länge, men dag fortsätter, men jag fortsätter i någon annans spår, jag är för tillfället för svag för att skapa eget. Jag förlorar vänner, vill nu bara ha dom äkta kvar.

Jag älskar att lyssna på andras problem, för jag vet hur det känns, jag har alla problem man kan ha, självförtroende, familj, kärlek, vänner m.m. Jag har inte valt att leva som jag gör, men jag fortsätter gör alt har sin mening, en vän sa till mig när jag mådde som dåligast "efter regn kommer alltid sol" de är så jävla sant!

Självklart tycker jag att ni ska LITA på era vänner men inte fullt ut, för sen när de händer något och de blir skitsnack, ni bråkar eller något så faller du hårdare. Man måste få ha misstankar. Missförstå mig snälla inte, jag liter självklart på mina vänner och älskar dom, utan dom skulle jag seriöst inte finnas här, de vet dom.

Jag vet att jag är älskad, men jag känner mer hat än kärlek, jag är förstörd. Jag kommer aldrig glömma denna punkt i mitt liv, NEVER! Jag försöker ibland funkar de, andra gånger går snöret sönder. Men jag hittar alltid ett nytt. Jag har svårt för nya människor och dom jag öppnar mig för är oftast dom som är fel.

Jag väljer att skriva ut mitt liv på bloggen för att det är de ända sättet för folk att fatta. Jag vet att folk har sina åsikter angående att jag gör de, men det känns skitbra efter. Jag vill att ni alltid ska känna att det finns en ljus sida, hur långt de än tar att komma dit får ni ALDRIG ge upp! Läs om meningen, ni måste fatta att det alltid finns folk som hare värre.


STÅ UPP FÖR DIG SJÄLV, VAR STARK OCH MODIG.

Jag orkar inte mer för typ inget i livet funkar, vet att varje inlägg jag skriver är Depp, men jaha, läs inte min blogg om det stör er, puss. Men iaf snart ska jag snacka med Matilda i telefon som jag gjort några dagar i rad. Kärlek till den underbara bruden!

Okänsliga tönt, du tror du e något men det ända du e är en stor irriterad snorunge. En dag ska du få se, att det va visst inte så kul att skoja om sånna saker. Stör mig på sånna som du, berätta saker för allt och alla, nu handlar det om att vara mogen. Sen visst, du behöver inte vara min vän men du behöver fan i mig heller inte hålla på som du gör. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? Hela du är så skrattretande. Du är inte värd mina tårar du är inte värd ett skit, det ända du gör hör i världen är att klaga, på exakt alla som inte är som du. Jag gör vad fan jag vill och tycker exakt som jag tycker, så nästa gång kan du hålla din mun i styr. Jag tar inte åt mig av vad du säger men att hålla på att kränka andra för du fan ge dig. Jag har aldrig ens gjort dig något, jag hade inte ens sagt ett endaste ord till dig innan du började. Jag bryr mig inte med jag skrive det här för jag vet att du läser. Du slösar bort ditt liv på det här, bara lägg inte skiten du kanske bär på, på andra personer. Live life Like love.

Ska sova nu, trött på mig själv, livet och allt i min värld. Syns imorgon mina älsklingar

Varför ska ni hålla på? Jag älskar er alla, men vems sida ska jag va på? Väljer jag den ena så blir den andre sur. Jag är inte Gud jag kan inte dela på mig sådär. Det är så svårt, jag har en press på mig typ, jag måste välja vem av er? Men jag kan inte välja.. Väljer jag ena så förlorar jag alla. Men väljer jag ingen av er, förlorar jag båda! Omoget av alla, växt upp, lär er livets största gåta, älska glömma och förlåta. Tönt inlägg men aja..

Jag påstår inte att jag är bäst, finast, och smartast. Jag hatar mycket men samtidigt älskar mycket. Att bli kallad saker och kalla folk för saker, de är inte min stil. Säg inte att jag blir pissed of, säg inte att jag är en bitch, för det är att döma mig. Och det är ju onödigt om du ändå inte vet något skit om vankas gått igenom, vad jag har levt med, allt skit jag gått och burit på. Jag ber inte folk tycka synd om mig och att folk säger att jag överdriver när jag säger att jag ibland vill dö. Vart jag vill komma är att snälla sluta snacka om saker inte har med att göra, eller vet något om. Ord kan såra, jävligt mycket. Om jag ska va ärlig så hatar jag allt med mig och som har med mig att göra, men att jag ändå varenda dag har gått upp på morgonen och vart glad, vart stark. Ja jag har vart STARK. Vet att jag inte ska skriva ut mitt liv, men för alla haters ska sluta hålla på och mogna upp, ska veta att min bakrund inte är den ljusatste, och att man kanske blir mer ledsen när man redan är förstörd. Sätt er ner och låtsas som om ni är mig som jag levde för några månader sen. Tänkt dig att din mamma berättar för dig att hon har cancer, då du efter ett tag inser att hon vilken dag som helst kunde dö, att somna och inte veta om man träffar henne nästa dag, att vakna av att hon mår så dåligt. Ha en störd farsa och en syrra som aldrig finns eller stöttar. Att inte ha några vänner du litar på, umgås med falska personer för att dom bra lämnat och sårat dig. Du umgås med folk du Inte vill umgås med för att inte vara ensam. Sen att folk skojar om döden/cancer och att folk klagar på sitt liv. Mycket mer men de tänker jag inte lägga ut här. Jag ber er inte tycka synd, snälla gör inte det. Jag vill att ni ska fatta, att jag inte är en bitch för att jag inte alltid är glad. Jag försöker så gott jag kan, jag är så stark som möjligt. Och sedan att det varenda dag blir värre, ATT jag aldrig får må bra. Man vet aldrig hur länge jag orkar, för varje gång jag bygger upp river någon ner. Vissa dagar kan jag verka glad och så, men efter att ha fejkat så mycket är jag värsta skådespelaren. Nästan ingen av mina vänner vet. Även om jag inte längre orkar eller vill kämpa vidare så gör jag det för dom få äkta vänner jag har. Döm aldrig någon, aldrig...


Inlägget kanske raderas senare..