Nrashtak.blogg.se

Jag påstår inte att jag är bäst, finast, och smartast. Jag hatar mycket men samtidigt älskar mycket. Att bli kallad saker och kalla folk för saker, de är inte min stil. Säg inte att jag blir pissed of, säg inte att jag är en bitch, för det är att döma mig. Och det är ju onödigt om du ändå inte vet något skit om vankas gått igenom, vad jag har levt med, allt skit jag gått och burit på. Jag ber inte folk tycka synd om mig och att folk säger att jag överdriver när jag säger att jag ibland vill dö. Vart jag vill komma är att snälla sluta snacka om saker inte har med att göra, eller vet något om. Ord kan såra, jävligt mycket. Om jag ska va ärlig så hatar jag allt med mig och som har med mig att göra, men att jag ändå varenda dag har gått upp på morgonen och vart glad, vart stark. Ja jag har vart STARK. Vet att jag inte ska skriva ut mitt liv, men för alla haters ska sluta hålla på och mogna upp, ska veta att min bakrund inte är den ljusatste, och att man kanske blir mer ledsen när man redan är förstörd. Sätt er ner och låtsas som om ni är mig som jag levde för några månader sen. Tänkt dig att din mamma berättar för dig att hon har cancer, då du efter ett tag inser att hon vilken dag som helst kunde dö, att somna och inte veta om man träffar henne nästa dag, att vakna av att hon mår så dåligt. Ha en störd farsa och en syrra som aldrig finns eller stöttar. Att inte ha några vänner du litar på, umgås med falska personer för att dom bra lämnat och sårat dig. Du umgås med folk du Inte vill umgås med för att inte vara ensam. Sen att folk skojar om döden/cancer och att folk klagar på sitt liv. Mycket mer men de tänker jag inte lägga ut här. Jag ber er inte tycka synd, snälla gör inte det. Jag vill att ni ska fatta, att jag inte är en bitch för att jag inte alltid är glad. Jag försöker så gott jag kan, jag är så stark som möjligt. Och sedan att det varenda dag blir värre, ATT jag aldrig får må bra. Man vet aldrig hur länge jag orkar, för varje gång jag bygger upp river någon ner. Vissa dagar kan jag verka glad och så, men efter att ha fejkat så mycket är jag värsta skådespelaren. Nästan ingen av mina vänner vet. Även om jag inte längre orkar eller vill kämpa vidare så gör jag det för dom få äkta vänner jag har. Döm aldrig någon, aldrig...


Inlägget kanske raderas senare..